Vampyrer är relativt sällsynta. Vissa bedömare säger att det går en vampyr på 10 000 människor, andra att det går en på 100 000. Oavsett de exakta proportionerna så är vampyrerna bara en bråkdel i jämförelse med den mänskliga populationen. Detta förhållande innebär att vampyrerna löper en god risk att bli tillintetgjorda av människorna om dessa någonsin fick veta sanningen. Samtidigt är vampyrerna beroende av människorna och deras blod för att kunna leva vidare och kan därför inte hålla sig alltför långt borta. De samlas ofta i städerna och döljer sig i mängden. Vampyrerna använder sig av människorna och influerar dem i det fördolda. Att påverka mänskligheten direkt skulle innebära en ökad risk att bli avslöjad och detta innebär att vampyrens konkreta nivå av kontroll varierar beroende på omständigheterna. Bland sig själva så refererar de flesta till varandra och deras ras som ”besläktade” istället för ”vampyrer”.

Alla vampyrer har olika förmågor och krafter via sitt blod som vanligen kallas discipliner och har en mängd olika effekter. Vampyrerna är även indelade i olika blodslinjer eller klaner som alla har olika kulturer och egenheter vilka gör dem unika. En individs klantillhörighet är ofta en indikator om vilka discipliner denna besitter; de som ligger ”inom” klanen. Dessa krafter är också en del av vampyrsamhällets sociala struktur, och unga individer har ofta en mycket vag bild av vilka klaner som innehar vilka krafter och vad dessa discipliner har för effekt. Detta är viktigt att ha i åtanke om du spelar en yngre karaktär eller en som har haft lite kontakt med andra klaner.

Sekterna

I västvärlden är Camarillan och Sabbaten två stora grupperingar, eller sekter, där ett antal olika klaner gått samman och utropat sig tillhöra antingen den ena eller den andra. Den största grupperingen, Camarillan, säger sig stå för ordning och ett stabilt vampyrsamhälle som skyddar alla vampyrer genom att genomdriva och utfärda Maskeraden; lagen om att vampyrernas existens måste förbli en hemlighet för människor. De klaner som helt betraktas tillhöra organisationen är Ventrue, Toreador, Malkav, Nosferatu, Brujah och Tremere. Klan Gangrel lämnade nyligen Camarillan, men flera av dess medlemmar valde att stanna kvar. Camarillan har ett antal lagar, kallade Traditionerna, som upprätthålls genom olika styrsystem. Camarillan inte bara förhindrar att den växande mänskligheten upptäcker vampyrerna utan strävar också efter att behålla status quo i vampyrsamhället och är därför uppbyggd som en pyramid där de äldsta och mäktigaste vampyrerna befinner sig högst upp och styr de yngre. Organisationen anser vidare att alla vampyrer som inte uttryckligen sagt sig vara antingen Sabbat, anark eller oberoende tillhör Camarillan och välkomnar alla som följer Traditionerna.

Den andra sekten, Sabbaten, förkastar Traditionerna och anser att människor är boskap. De motsätter sig Camarillan med en fanatisk glöd och deras medlemmar sprider våldsamt kaos omkring sig som Camarillan strävar efter att dölja. De två sekterna ligger i ständigt krig med varandra, men som ung camarillavampyr vet en inte mycket om vare sig Sabbaten eller Camarillans egna, komplicerade intriger.

En sista gruppering, kallad anarkerna, existerar. Den består inte av hela klaner utan istället av en blandad skara vampyrer som, av olika skäl, valt att inte följa någon av sekterna. De skyr både Camarillans och Sabbatens styre, men anses ändå hänga ihop med Camarillan och har ett speciellt avtal med organisationen som reglerar deras förhållande till varandra. Anarkerna har egna titlar, och en egen struktur, men deras namn är ingen överdrift och kaos är sällan långt borta vilket gör det svårt för dem att hävda sig som en riktig, organiserad maktfaktor såvida de inte existerar på en plats i tillräckligt antal. I Europa så anses anarker vara misstänksamma individer, och de behandlas oftast sämre än sektmedlemmar, speciellt inom Camarillan, och av etablissemanget som skyr oförutsägbarhet och oreda. Det är sällan de får etablera sig i större antal på någon plats, utan vandrar från domän till domän för att sprida sina radikala budskap, och stannar där tills den lokala prinsen tröttnar på dem. Unga vampyrer kan lättare ta till sig det anarkerna tror på.

De oberoende vampyrerna är alla vampyrer som identifierar sig som sådana, samt några klaner som helhet, till exempel klan Gangrel. Dessa vampyrer är fortfarande bundna till att på olika sätt navigera de regler som binder alla vampyrer, så som att hålla vampyrsamhället dolt från människorna, annars kan de snabbt bli måltavlor för de övriga. Det de vinner i oberoende förlorar de i kollektiv makt, och behöver skapa avtal med övriga grupperingar för att säkra sina egna intressen, alternativt existera på egna villkor. 

Den globala vampyrvärlden

Europa och USA är de två mest kända världsdelarna för vampyrerna i Camarillan och Sabbaten. Europa domineras av Camarillan men utspridda städer, geografiska områden, och i vissa fall hela länder, tillhör Sabbaten. I Europa så reser även ambulerande sabbatpack runt för att slå sig fram, skada Camarillan och rekrytera nya medlemmar vilket alltid är en risk när camarillavampyrerna lämnar sina relativt trygga och etablerade domäner för att resa runt. Vissa områden anses vara omstridda, eller “ingenmansland”, vilket inkluderar delar av Sverige, som tidigare ansågs tillhöra Sabbaten helt och hållet. Ett fåtal specifika områden eller städer kan sägas tillhöra oberoende klaner, och anarkerna har inget mer än en handfull stadsdelar, vilket tvingar dem att oftast resa runt. Stora delar av världen innehåller för få människor för att vampyrer ska kunna etablera en stabil existens. 

USA är mycket mer omstritt. Camarillan är starkare norrut och österut. Ju längre söderut en reser desto talrikare och mäktiga blir Sabbaten, vilket även stämmer bakom den södra gränsen. Sabbaten har många starka fästen i detta geografiska område som utgår från deras huvudstad i Mexico City. Västkusten är hem åt många anarker med utgångspunkt från San Francisco, och de utövar därför störst inflytande där. En del av landets städer, till exempel Los Angeles och New York, är för stora för att kunna kontrolleras av en ensam fraktion. Samtliga divisioner strider för att styra så många sektioner som möjligt, omgivna av oberoende som kan arbeta åt högstbjudande. 

Om Camarillan tappar i makt på en plats är Sabbaten sällan sen att försöka infiltrera och försöka ta över, både i Europa och USA. Camarillan är mer statisk då den ogillar stora omvälvningar, och använder sina mänskliga nätverk för att säkra stabilitet. Camarillan är mästarna på att använda människornas strukturer till sin fördel, vilket är hur de lyckas hålla sin makt intakt. 

Den vanliga camarillaneonaten i Europa har begränsad insyn i vilka sekter som befinner sig vart såvida de inte personligen rest till de aktuella platserna eller har kontakter de kan utfråga. Information är en handelsvara och transparens anses vara riskabelt. Därför är yngre vampyrer sämre insatta i vem som befinner sig vart, eller vilka gränser som dragits. En del av dessa flyttar sig även med jämna mellanrum. De flesta vet dock att norden är hem åt mycket Sabbat och att Sverige och Danmark är undantaget. Island är ett mysterium för de flesta. Ryssland benämns som en blandning av alla sekter, såväl som mycket oberoende aktivitet. Även östra Europa innehåller mer Sabbat, centrerat runt Ukraina som helt tillhör sekten. Berättelser finns om sabbatnästen runt medelhavet, och på Irland, och risken att stöta på ett kringresande sabbatpack utanför camarilladomänerna är något som ständigt behöver finnas med i beräkningarna för den vampyr som vill utforska världen. 

Övriga delar av världen är ett mysterium för den unga neonaten. Det ryktas finnas vampyrer där, men dessa ska ha sina egna grupperingar, klaner och strukturer. Den mer världsvana vampyren vet att främst Camarillan har utposter längs med gamla koloniala rutter där den etablerade sig under denna era och som kan utnyttjas för den som vill utforska, men att sekten, i lokala ögon, ses som en kolonialmakt och därför har begränsat inflytande i lika stor omfattning som befolkningens tålamod och känsla för egen vinning tillåter.
De oberoende tycks vara de vampyrer som lättast rör sig utanför de kända gränserna, och vissa fall är det för att deras ursprung ligger där.

Göteborg är en camarilladomän och detta påverkar hur den styrs och hur dess maktstruktur ser ut.

Camarillans poster

Furste/Prins

Varje Camarillastad styrs av en prins, eller furste, oavsett bärarens kön. Detta är ofta den äldsta och/eller mäktigaste vampyren i staden, men den reella makten kan variera stort från domän till domän. Fursten anses äga Domänen, oftast en hel stad, och är den som främst tolkar och genomdriver Traditionerna. Denne har därmed till exempel rätten att döma en vampyr till den slutgiltiga döden, ge tillstånd för skapandet av en ny vampyr eller utlysa en plats eller lokal till elysium.

Seneschal

Vid sin sida har fursten oftast en sorts rådgivare som kallas seneschal och som har tillstånd att agera i furstens plats i olika frågor.

Primogen

Under fursten sitter i vanliga fall ett råd av representanter från varje klan, primogener, i staden som för fram sina klanfränders röst och representerar dem i frågor som rör domänens styre och deras intressen. Detta råd kallas primogenet eller primogensråd och vilken egentlig makt de har varierar från stad till stad, liksom vilka klaner som är representerade. I regel så är primogenet ofta det mäktigaste organet i staden förutom fursten själv och utgörs av inflytelserika vampyrer.

Lagman

I de flesta domäner finns det en besläktad som är utsedd av fursten att bevaka att Traditionerna, såväl som furstens ord, följs av stadens invånare. Denna vampyr kallas lagman eller sheriff och har i uppgift att utreda misstänkta Traditions- eller lokala lagbrott och även att utse olika hjälpredor (ofta kallade hounds).

Elysieväktare

I varje domän finns platser som utnämnts till elysium av fursten. På dessa platser kan stadens besläktade mötas på neutral mark där våld och användandet av discipliner inte får förekomma. Elysieväktarens uppgift är att se till att dessa regler följs och att elysiet förblir en lugn mötesplats. Det är en post kopplad med stor prestige. Den vampyr som inte kan hålla sitt humör under kontroll avhyses av antingen elysieväktaren eller lagmannen, men då elysiet också är en plats där sociala konflikter når sin höjdpunkt så kan det som händer där ofta leda till olika konsekvenser utanför dess gränser.

Skarprättare

Ytterligare en post i domänen är skarprättare; en besläktad som utnämnts att spåra upp ”olagliga” vampyrer, till exempel de som omfamnats utan tillstånd eller de som vistats i en stad utan att ha anmält sin närvaro, och eliminera dem. Skarprättare är en oglamorös post och den vampyr som innehar den fruktas och undviks ofta av andra vampyrer till viss del.

Harpya

När vampyrer umgås med varandra så sker det mycket skvaller, ryktesspridning och sociala intriger. Somliga vampyrer är mycket skickliga på det sociala spelet och skapar på så vis ett sorts utrymme och en plats åt sig själva i domänen, där de har en stor inverkan på olika vampyrers status och rykte. Genom detta kan de höja en individ till skyarna eller dra dem i smutsen, inom domänen men i varierande mån också utanför. Dessa individer kallas lite nedsättande för harpyor och de håller reda på det mest aktuella skvallret, olika skandaler, utbytandet av tjänster och statusstegen. De återfinns, inte så förvånande, oftast inom Toreadorklanen. Den som inte kan föra sig på elysium, bryter etiketten, tjänstesystemet eller spelar det sociala spelet illa hamnar ofta i harpyornas sikten. En duktig harpyas ord kan höras över många domäner då de kommunicerar med varandra över stadsgränserna.

Kansler

Mycket formella, gammaldags domäner kan utropa en kansler vars uppgift det är att hålla i ett protokoll över vem som är skyldig vem i form av tjänster. I dessa domäner har kanslern det sista ordet gällande om en tjänst har återbetalats korrekt, hur mycket en tjänst är värd, eller om en skuld kvarstår. Om ett utmanande av en tjänsts korrekthet uttalas av antingen den som är skyldig, eller den som driver in den, så behöver ärendet bedömas av antingen kanslern eller prinsen. I vissa domäner får kanslern agera som en officiell mellanhand mellan prinsen och harpyorna.

Status

Inom Camarillan så ökar din status vanligtvis i takt med din ålder och vad din status är spelar en stor roll i hur mycket inflytande och makt en vampyr besitter. Klanerna har inbördes hierarkier som sällan tas upp utanför klanerna, men det är inte ovanligt att en klan i en stad styrs av den äldsta och/eller mäktigaste av dem i form av en klanledare eller klanäldste. Det finns ett antal statusskikt som de besläktade delar upp varandra i som främst hänger ihop med ålder, men också med individuella prestationer eller misslyckanden. En nyskapad vampyr kallas för fledgeling. Detta innebär att hen är omyndig, har mycket lite inflytande och tillhör sin skapare (även kallad sire). Skaparen å sin sida hålls ansvarig för sin fledgelings handlingar. När skaparen anser att hens fledgeling är redo så kan hen få sin avkomma myndigförklarad, varpå den unga vampyren kallas för neonat och träder in i vampyrsamhället på egna ben. När en vampyr levt i ett sekel (borträknat år som människa eller ghoul) brukar hens status höjas till ancillae, då hen anses ha bevisat sig vara en värdefull medlem av vampyrsamhället. Vissa ambitiösa individer kan uppnå denna statushöjning tidigare. När vampyren uppnår en ålder av tre sekler så ses hen ofta som en elder; en titel som är värd stor aktning och respekt och som placerar hen på toppen av statusstegen.

Tjänstesystemet

Tjänster, eller boons, är den valuta som väger tyngst i vampyrernas samhälle och är en viktig del av deras samexistens. Guld, pengar eller ägodelar kan komma till ett odödligt rovdjur bara genom dess existens. Det som kommer från människornas värld är tillfälligt och kan försvinna lika fort som det kom medan vampyrerna lever vidare. Vampyrerna har sålunda accepterat en egen gemensam valuta som har upprätthållits globalt i vampyrsamhället. Vare sig vampyren är Camarillafurste eller en Anarkneonat så förväntas hen hedra tjänstesystemet. Vampyrer kan erbjuda tjänster, eller löften, i utbyte mot något de vill ha. Tjänster bedöms i flera olika storlekar men en klok besläktad hanterar dem varsamt eftersom tjänster kan bytas. Den vampyr som du lovade tjänsten till kan sälja denna vidare i sin tur och helt plötsligt står du i skuld till den vampyr du helst av allt vill undvika.

 Samtidigt bör en vampyr inte undvika att vara skyldig tjänster eftersom det gör hen till en resurs för sin borgenär, något med ett visst värde i relation på storleken på tjänsten. Systemet upprätthålls av de besläktade med makt av den enkla anledningen att om de inte gjorde det så skulle eventuellt de tjänster som de själva innehar bli värdelösa. Konsekvenserna för att bryta mot tjänstesystemets regler kan därmed bli mycket allvarliga, speciellt om det är en värdefull tjänst. Det är viktigt att förstå att en vampyr bara blir skyldig en tjänst när hen själv bekräftar den. Om någon hjälper hen med något och det finns vittnen så kan dennes rykte bli förstört om hen sedan vägrar att hedra tjänsten hen därmed blivit skyldig. Ingen vill handla med en tjänstebrytare vars tjänster kanske inte kommer betalas igen och för vampyrens egen del kan de som är skyldiga hen börja ignorera sin skuld. Den sociala ordningen kräver att tjänster respekteras.

Tjänsterna rangordnas i storlek och värde beroende på vad som behövde göras för att tjänsten skulle fastställas och vad som behöver göras för att den ska betala igen. Gentjänsten som ska utföras fastställs ibland på förhand och ibland väljer den som äger tjänsten att kräva in det hen anser vara rimligt närhelst hen önskar.

Liten tjänst

En liten tjänst innebär att personen som gjorde vampyren en tjänst inte behövde göra sig något direkt besvär. Det är något så simpelt som att hantera en introduktion, dölja ett felsteg eller varna vampyren för en fara. Dessa tjänster bör bytas och erbjudas fritt som ett visitkort och är ett utmärkt sätt att inleda en relation. Finns det en elder du vill träffa? Erbjud en liten tjänst. Är du orolig att du förolämpade fursten? Erbjud en liten tjänst.

Tjänst

En tjänst representerar en tjänst som krävt en signifikant mängd tid och ansträngning men låg risk och kan generellt betalas igen med en enda handling. Där en liten tjänst ibland kan ignoreras utan att riskera mer än vampyrens status (viktigare för somliga än andra) så kan en tjänst inte viftas åt sidan utan allvarliga konsekvenser. Återbetalningen kan vara att vampyren låter någon låna hens haven en lång tid eller garanterar någon trygghet inom en domän som hen kontrollerar. En tjänst kan även återbetalas genom att lära ut en klandisciplin som inte är sällsynt, som till exempel Potence, Celerity eller Fortitude.

Stor tjänst

En stor tjänst innebär att någon har offrat mycket av sin tid och sina resurser för vampyrens skull och även utsatt sig själv för en viss mängd risk. Återbetalningen för detta kan vara att vampyren måste dela med sig av sällsynt kunskap eller lära ut en mera sällsynt klandisciplin (Thaumaturgy och Protean räknas som en blodstjänst såvida inte vampyren som är skyldig tjänsten är villig att betala igen sin skuld på detta vis). Denna nivå av tjänst kräver att vampyren till exempel måste stödja vilken som helst politisk agenda som ägaren av tjänsten önskar, även om det skulle skada vampyrens egen klan, men med detta så anses skulden också vara återbetald.

Blodstjänst

En blodstjänst anses bara vara aktuell när ägaren av tjänsten har riskerat sina resurser och allierade för vampyrens skull, eller äventyrat sin egen existens för vampyrens skull.
En blodstjänst är en allvarlig skuld som ibland aldrig kan återbetalas. Medan vampyren är skyldig en blodstjänst så ska vampyren aldrig höja sin röst emot skuldens ägare eller dennes intressen och lära denne vadhelst som önskas. Om borgenären vill ha vampyrens politiska stöd så ska hen få det, och om detta stöd försätter vampyrens liv i verklig fara så kan skulden anses återbetald. Om ägaren av skulden kräver att få lära sig vampyrens mörka klanhemligeter som till exempel disciplinen Thaumaturgy så anses skulden vara betald när detta är utlärt. Om vampyren riskerar sin existens för att rädda ägaren av skulden så anses skulden återbetald.

Livstjänst

En livstjänst kan bara krävas in när den som hjälpt vampyren verkligen utsatt sig själv för akut livsfara utan att till exempel sociala omständigheter krävt det. Att till exempel besegra klart underlägsna motståndare räknas alltså inte. Det är en tragisk tjänst att vara skyldig. Den som äger tjänsten kan kräva precis vad som helst, hur länge som helst. Tjänsten anses enbart vara återbetald om vampyren räddar livet på borgenären. Borgenären kan kräva vad som helst förutom det, få det, och fortfarande essentiellt äga vampyren.