Vampyrer är relativt sällsynta. Vissa bedömare säger att det går en vampyr på 10 000 människor, andra att det går en på 100 000. Oavsett de exakta proportionerna så är vampyrerna bara en bråkdel i jämförelse med den mänskliga populationen. Detta förhållande innebär att vampyrerna löper en god risk att bli tillintetgjorda av människorna om dessa någonsin fick veta sanningen. Samtidigt är vampyrerna beroende av människorna och deras blod för att kunna leva vidare, och kan därför inte hålla sig alltför långt borta. De samlas ofta i städerna och döljer sig i mängden. Vampyrerna använder sig av människorna och influerar dem i det fördolda. Att påverka mänskligheten direkt skulle innebära en ökad risk att bli avslöjad och detta innebär at vampyrens konkreta nivå av kontroll varierar beroende på omständigheterna. Bland sig själva så refererar de flesta till varandra och deras ras som ”besläktade” istället för ”vampyrer”.

Alla vampyrer har olika förmågor och krafter via sitt blod som vanligen kallas discipliner och har en mängd olika effekter. Vampyrerna är även indelade i olika blodslinjer eller klaner som alla har olika kulturer och egenheter vilka gör dem unika. En individs klantillhörighet är ofta en indikator om vilka discipliner denna besitter; de som ligger ”inom” klanen. Dessa krafter är också en del av vampyrsamhällets sociala struktur, och unga individer har ofta en mycket vag bild av vilka klaner som innehar vilka krafter, och vad dessa discipliner har för effekt. Ha Detta är viktigt att ha i åtanke om du spelar en yngre karaktär, eller en som har haft lite kontakt med andra klaner.

Sekterna

Camarillan och Sabbaten är två stora grupperingar, eller sekter, där ett antal olika klaner gått samman och utropat sig tillhöra antingen den ena eller den andra. Den största grupperingen, Camarillan, säger sig stå för ordning och ett stabilt vampyrsamhälle som skyddar alla vampyrer genom att genomdriva och utfärda Maskeraden; lagen om att vampyrernas existens måste förbli en hemlighet. De klaner som helt betraktas tillhöra organisationen är Ventrue, Toreador, Malkav, Nosferatu, Brujah och Tremere. Klan Gangrel lämnade nyligen Camarillan, men flera av dess medlemmar valde att stanna kvar. Camarillan har ett antal lagar, kallade Traditionerna, och som genomdrivs av olika styrsystem. Camarillan inte bara förhindrar att den växande mänskligheten upptäcker vampyrerna utan strävar också efter att behålla status quo i vampyrsamhället och är därför uppbyggd som en pyramid där de äldsta och mäktigaste vampyrerna befinner sig högst upp och styr de yngre. Organisationen anser vidare att alla vampyrer som inte uttryckligen sagt sig vara antingen Sabbat, Anark eller oberoende tillhör Camarillan och välkomnar alla som följer Traditionerna.

Den andra grupperingen, Sabbaten, förkastar Traditionerna och anser att människor är boskap. De motsätter sig Camarillan med en fanatisk glöd och deras medlemmar sprider våldsamt kaos omkring sig som Camarillan strävar efter att dölja. De två sekterna ligger i ständigt krig med varandra, men som unga camarillavampyr vet man inte mycket om vare sig sabbaten eller camarillans egna, komplicerade intriger.

En sista gruppering existerar som inte består av hela klaner utan en blandad skara vampyrer kallas för Anarkerna som, av olika skäl, valt att inte följa någon politisk stuktur. De skyr både Camarillans och Sabbatens styre, men anses ändå hänga ihop med Camarillan och har ett speciellt avtal med organisationen som reglerar deras förhållande till varandra.

Göteborg är en camarillastad, och detta påverkar hur den styrs och hur dess maktstruktur ser ut.

Poster

Varje camarillastad styrs av en prins eller furste oavsett bärarens kön. Detta är ofta den äldsta och /eller mäktigaste vampyren i staden, men den reella makten kan variera stort från domän till domän. Prinsen anses äga Domänen, oftast en hel stad, och är den som främst tolkar och genomdriver Traditionerna. Hon har därmed tillexempel rätten att döma en vampyr till den slutgiltiga döden, ge tillstånd för skapandet av en ny vampyr eller skapa ett elysium. Vid sin sida har prinsen oftast en sorts rådgivare som kallas seneschal och som har tillstånd att agera i prinsens plats i olika frågor. Under prinsen sitter i vanliga fall ett råd av representanter ifrån varje klan i staden som för fram sina klanfränders röst och representerar dem i frågor som rör staden styre och deras intressen. Detta råd kallas primogenet eller primogensråd och vilken egentlig makt de har varierar från stad till stad, liksom vilka klaner som representeras. I regel så är de ofta det mäktigaste organet i staden förutom prinsen själv och utgörs av inflytelserika vampyrer.

I de flesta domäner så finns det en besläktad som är utsedd av prinsen för att bevaka att traditionerna, såväl som prinsens ord, följs av stadens innevånare. Denna vampyr kallas lagman eller sheriff och har i uppgift att utreda misstänkta traditions- eller lokala lagbrott och även att utse olika hjälpredor.

I varje domän finns platser som av prinsen utnämnts till elysium. På dessa platser kan stadens besläktade mötas på neutral mark där våld eller användandet av discipliner inte får förekomma. Elysiumväktarens uppgift är att se till att dessa regler följs och att elysiet förblir en lugn mötesplats och en post kopplad med stor prestige. Den vampyr som inte kan hålla sitt humör under kontroll avhyses av antingen elysiumväktaren eller lagmannen, men då elysiet också är en plats där sociala konflikter når sin höjdpunkt så kan det som händer där ofta leda till olika konsekvenser utanför dess gränser.

Ytterligare en post i domänen är skarprättare; en besläktad som utnämnts att spåra upp ”olagliga” vampyrer, till exempel de som omfamnats utan tillstånd eller de som vistats i en stad utan att ha anmält sin närvaro, och eliminera dem. Skarprättare är en oglamorös post och den som innehar den fruktas och undviks ofta av andra vampyrer till viss del.

När vampyrer umgås med varandra så sker det mycket skvaller, ryktesspridning och sociala intriger. Somliga vampyrer är mycket skickliga på det sociala spelet och skapar på så vis ett sorts utrymme och en plats åt sig själva där de har en stor inverkan på olika vampyrers status och rykte i status i staden där de kan höja en individ till skyarna eller dra dem i smutsen. Dessa individer kallas lite nedsättande för harypor, och håller reda på det aktuellaste skvallret, olika skandaler, utbytandet av tjänster och statusstegen. De återfinns, inte så förvånande, oftast inom toreadorklanen. För den som inte kan föra sig på elysium, bryter etiketten, tjänstesystemet eller spelar det sociala spelet illa märker det oftast när de hamnar i harpyornas sikten. En duktig harpyas ord kan höras över många domäner då de kommunicerar med varandra över stadsgränserna.

Status

Inom Camarillan så ökar din status vanligtvis i takt med din ålder och vad din status är spelar en stor roll i hur mycket inflytande och makt en vampyr besitter. Klanerna har inbördes hierarkier som sällan tas upp utanför klanerna, men det är inte ovanligt att en klan i en stad styrs av den äldsta och /eller mäktigaste av dem i form av en klanledare eller klanäldste. Det finns ett antal statusskikt som de besläktade delar upp varandra i som främst hänger ihop med ålder, men också med individuella prestationer eller misslyckanden. En nyskapad vampyr kallas för fledgeling. Detta innebär att hon är omyndig, har mycket lite inflytande och tillhör sin skapare, eller sire. Skaparen å sin sida hålls ansvarig för alla hennes fledgelings handlingar. När skaparen anser att hennes fledgeling är redo så kan hon få henne myndigföklarad varpå den unga vampyren kallas för neonat och träder in i vampyrsamhället på egna ben. När en vampyr levt i ett sekel, borträknat år som människa eller ghoul, så brukar hennes status höjas till ancillae och anses ha bevisat sig vara en värdefull medlem av vampyrsamhället. Vissa ambitiösa individer kan uppnå denna statushöjning tidigare. När vampyren uppnår en ålder av tre sekler så ses hon ofta som en elder; en titel som är värd stor aktning och respekt och som placerar henne på toppen av statusstegen.

Tjänstesystemet

Tjänster, eller boons, är den valuta som väger tyngst i vampyrernas samhälle och en viktig del av deras samexistens. Guld, pengar eller ägodelar kan komma till ett odödligt rovdjur bara genom dess existens. Det som kommer från människornas värld är tillfälligt och kan försvinna lika fort som det kom medan vampyrerna lever vidare. Vampyrerna har sålunda accepterat en egen gemensam valuta som har upprätthållits globalt i vampyrsamhället. Vare sig vampyren är camarillafurste eller en anarkneonat så förväntas hon hedra tjänstesystemet. Vampyrer kan erbjuda tjänster, eller löften, i utbyte mot något de vill ha. Tjänster bedöms i flera olika storlekar, men en klok besläktad hanterar dem varsamt eftersom tjänster kan bytas. Den vampyr som du lovade tjänsten till kan sälja denna vidare i sin tur och helt plötsligt står du i skuld till den vampyr du helst av allt vill undvika.

Samtidigt bör en vampyr inte undvika att vara skyldig tjänster eftersom det gör henne till en resurs för sin borgenär, något med ett visst värde i relation på storleken på tjänsten. Systemet upprätthålls av de besläktade med makt av den enkla anledningen att om de inte gjorde de så skulle eventuellt de tjänster som de själva innehar bli värdelösa. Konsekvenserna för att bryta mot tjänstesystemets regler kan därmed bli mycket allvarliga, speciellt om det är en värdefull tjänst. Det är viktigt att förstå att en vampyr bara blir skyldig en tjänst när hon själv bekräftar den. Om någon hjälper henne med något och det finns vittnen så kan hennes rykte bli förstört om hon sedan vägrar att hedra tjänsten hon därmed blivit skyldig. Ingen vill handla med en tjänstbrytare vars tjänster kanske inte kommer betalas igen, och för vampyrens egen del kan de som är skyldiga henne börja ignorera sin skuld. Den sociala ordningen kräver att tjänster respekteras.

Tjänsterna rangordnas i storlek och värde beroende på vad som behövde göras för att tjänsten skulle fastställas och vad som behöver göras för att den ska betala igen. Gentjänsten som ska utföras fastställs ibland på förhand, och ibland väljer den som äger tjänsten att kräva in det hon anser vara rimligt närhelst hon önskar.

En liten tjänst innebär att personen som gjorde vampyren en tjänst inte behövde göra sig något direkt besvär. Den är något så simpelt som att hantera en introduktion, dölja ett felsteg eller varna vampyren för en fara. Dessa tjänster bör bytas och erbjudas fritt som ett visitkort och är ett utmärkt sätt att inleda en relation. Finns det en elder du vill träffa? Erbjud en liten tjänst. Är du orolig att du förolämpade prinsen? Erbjud en liten tjänst.

En tjänst representera en tjänst som krävt en signifikant mängd tid och ansträngning men låg risk och kan generellt betalas igen med en enda handling. Där en liten tjänst ibland kan ignoreras utan att riskera mer än vampyrens status (viktigare för somliga än andra) så kan en tjänst inte viftas åt sidan utan allvarliga konsekvenser. Återbetalningen kan vara att vampyren låter någon låna hennes haven en lång tid eller garanterar någon trygghet inom en domän som hon kontrollerar. En tjänst kan även återbetalas genom att lära ut en klandisciplin som inte är sällsynt, som tillexempel Potence, Celerity eller Fortitude.

En stor tjänst innebär att någon har offrat mycket av sin tid och sina resurser för vampyrens skull och även utsatt sig själv för en viss mängd risk. Återbetalningen för detta kan vara att vampyren måste dela med sig av sällsynt kunskap eller lära ut en mera sällsynt klandisciplin (Thaumaturgy och Protean räknas som en Blodstjänst såvida inte vampyren som är skyldig tjänsten är villig att betala igen sin skuld på detta vis). Denna nivå av tjänst kräver att vampyren tillexempel måste stödja vilken som helst politisk agenda som ägaren av tjänsten önskar, även om det skulle skada vampyrens egen klan, men med detta så anses skulden också vara återbetald.

En blodstjänst anses bara vara aktuell när ägaren av tjänsten har riskerat sina resurser och allierade för vampyrens skull, eller äventyrat sin egen existens för vampyrens skull.

En blodstjänst är en allvarlig skuld som ibland aldrig kan återbetalas. Medan vampyren är skyldig en blodstjänst så ska vampyren aldrig höja sin röst emot skuldens ägare eller dennas intressen och lära denna vadhelst hon önskar. Om borgenären vill ha vampyrens politiska stöd så ska hon få det, och om detta stöd försätter vampyrens liv i verklig fara så kan skulden anses återbetalad. Hon ägaren av skulden kräver att få lära sig vampyrens klans mörka hemligeter som tillexempel disciplinen Thaumaturgy så anses skulden vara betald när detta är utlärt. Om vampyren riskerar sin existens för att rädda ägaren av skulden så anses skulden återbetald.

En livstjänst kan bara krävas in när den som hjälpt vampyren verkligen utsatt sig själv för akut livsfara utan att tillexempel sociala omständigheter krävt det. Att tillexempel besegra klart underlägsna motståndare räknas alltså inte.  Det är en tragisk tjänst att vara skyldig. Den som äger tjänsten kan kräva precis vad som helst, hur länge som helst. Tjänsten anses bara återbetald om vampyren räddar livet på borgenären. Borgenären kan kräva vad som helst förutom det, få det, och fortfarande essentiellt äga vampyren.