Carpe Noctem

“Vi vann! Efter 80 år vann vi igår natt till slut striden och staden är åter i våra händer! Men vad gör vi nu? Det är en liten stad men vi kan ändå inte vara helt säkra på att sabbaten är helt utrensad. Risken är stor för ensamma spioner, shovelheads och andra som hänger kvar och letar efter sprickor i rustningen. Hotet från skogarna är fortfarande överhängande också, vi kan inte förvänta oss att de tänker ligga på latsidan och bara låta oss vara så fort ryktet om vår seger når deras luddiga öron.

Vi måste snabbt tillsätta folk på nyckelpositioner, det ska bli intressant att se vilka som tänker tävla om positionen som furste… Jag själv borde, jag har förtjänat det! Speciellt med tanke på andras misstag. Det kommer behövas en seneschal också. Och en sheriff och… ja, allt en domän värd namnet behöver. Stridsrådet från Karlskrona kan nog bli dugliga primogener, men jag ger egentligen inte så mycket för dem, inte någon av dem. Vissa lyfte inte ett finger, gjorde inte sitt för att vi skulle kunna återta makten. Klan Tremere och Gangrel däremot… Tremerernas hus var det enda vi aldrig förlorade i Ronneby, sabbaten lyckades aldrig bräcka deras murar. Deras krafter - vilka de än är - kan inte förnekas ha spelat en enormt stor roll för oss. Jag vet att Camarillan på många platser inte till fullo accepterat klan Gangrel som en del av den men här är de trogna och var definitivt tungan på vågen. Elenius till exempel var ett riktigt vilddjur men samtidigt en fantastiskt god strateg och härförare. Jag såg det med egna ögon.

De närmaste nätterna kommer att vara helt avgörande för Ronnebys fortsatta överlevnad och för att vi ska kunna behålla staden i våra händer. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hoppas på att de andra kommer se det som jag gör…”

            (Privat dagboksanteckning från en besläktad boendes i Karlskrona.)

Map Ronneby SwedenLajvet Carpe Noctem utspelar sig i Ronneby, en liten domän som länge ansågs vara en av Camarillans största pärlor. Tyvärr föll den till Sabbaten 1941 - mitt under brinnande världskrig - och Camarillan har kämpat hårt sen dess för att vinna tillbaka den. Båda sidor har förlorat mycket blod och i många år verkade det som att Camareliterna tänkte ge upp och finna sig i att staden aldrig skulle bli deras igen. Men så till slut lyckades ett krigsråd - ett slags tillfälligt primogensråd - från den närliggande domänen Karlskrona lägga sina klanstridigheter åt sidan och utarbeta en plan som blev tungan på vågen och gav Camareliterna det övertag som krävdes för att återigen kunna kalla domänen sin.

Ledda av rådets Ventrue - avkomman till Henrik Tullman, som var furste över Ronneby när domänen föll - satte rådet planen i rullning och inget utrymme för misstag fanns. Många delar var tvungna att klaffa för att allt skulle fungera och alla medlemmar av rådet hade sina specifika ansvarsområden. Planen verkade vattentät och idiotsäker, det såg ut som att ingenting skulle kunna stoppa Camarillan den här gången. Tack vare att Tremerernas hus i Ronneby aldrig hittades av Sabbaten skulle många anfall ske därifrån. Men planen var inte så vattentät, allting gick inte som det skulle… Sabbaten var fler än Camarillan hade räknat med och de nog så viktiga avledande manövrerna fick inte sitt önskade resultat. Många truppledare fick meddelanden om att gator eller kvarter säkrats bara för att finna sig ledda in i ett bakhåll, fler Camareliter än vad rådet kunde ha anat strök med och Camarillan fick kämpa hårt för att hålla på Maskeraden, men ändå lyckas med sitt slutgiltiga mål. På något sätt så gick det ändå till sist; i stadsdel efter stadsdel drevs Sabbaten på flykt eller dödades och ryktet spred sig snabbt om att en grupp bestående av två Brujah, en Gangrel, en Nosferatu och en Tremere lyckats jaga ner Biskop Samael som Sabbaten placerat i domänen. Timmarna och till slut nätterna blev fler och fler utan nya rapporter om upphittade Sabbatpack och efter en knapp veckas kontinuerliga stridigheter ansågs till slut striden vara vunnen.

Ett skriftligt meddelande gick ut till alla överlevande Camareliter, några via fåglar eller råttor, andra fann plötsligt en lapp i sin ficka, ett fåtal fick vackert utsmyckade kuvert levererade till sina boningar, men alla sa samma sak: “Målet är nått! Om tre nätter möts vi i Höga Villan, Vi ska bygga nytt! Tills dess göm dig och tala inte med någon! Bränn brevet efter du läst!”. Och det är där vi står nu, tre nätter efter att striden till slut ansågs vunnen är Camareliterna nu redo att mötas igen för att planera domänens framtid och fortsatta överlevnad. Många åtråvärda positioner - såsom furste, seneschal och sheriff - behöver tillsättas för att staden återigen ska kunna bli en av Camarillans pärlor. Ett tillfälligt primogensråd finns, men det är ingenting som säger säkert att den nya fursten - vem det än blir - kommer låta dem få behålla sina poster. Tiden är knapp då nya faror alltid lurar i mörkret för besläktade, och det finns inget sätt att vara helt säkra på att inga kvardröjande Sabbatanslutna gömmer sig i Camareliternas egna ranker, eller i de mörka utkanterna av staden och det är en bräcklig frid som råder. 

Vem kommer till slut att lyckas ha så pass mycket förtroende från de övriga, eller vara så pass stark, att hen kan ta positionen som furste? Blir det Tullman, avkomman till fursten som så nesligt förlorade staden en gång i tiden, eller finns det fler som vill tävla om det? Vilka har egentligen överlevt den stora striden? Gömmer gamla vänliga ansikten egentligen farliga fiender? Kommer någon att använda sig av kaoset som råder till att hugga gamla fiender i ryggen? Hur många lycksökare har hunnit höra talas om det hela och snabbt rest till staden för att få en bit av kakan? Frågorna är många och svaren få när Camarillan nu till slut samlas för att räta ut frågetecknen.

Välkommen till Carpe Noctem!